Det är fan rätt hemskt.

Har tänkt efter rätt mycket dom senaste dagarna.

Och sakerna jag har kommit fram till, känns fan hemska.

Jag har ingen kontakt med någon utav mina föräldrar.
Varken min biologiska far & mor, eller han som varit min far hela mitt liv.

Och jag har fan aldrig mått bättre.

Vet inte varför det är såhär.
Men det känns verkligen som att jag klarar mig bättre än förut.
Jag är mer fokuserad på mina mål och hur jag ska nå dom.

Det låter fan sjukt hemskt.
Men det är tyvärr så.
Jag önskar inget annat än lycka för dom alla 3, så är det verkligen.
Men, jag har inga avsikter att söka upp kontakt med dom igen.


Att jag skriver detta, är inte för att såra någon.
Tvärtom, jag vill att ni ska veta att jag mår bra och att ni gjorde bra ifrån er att uppfostra eran son.





Förutom allt det bedrövliga så har inte allt så mycket hänt.
Har sagt upp kontakten med vissa, eller ja 1 person iaf.
Som verkligen inte vet hur man ska handskas med personer.

Hon måste lära sig att sluta vara så satans egotrippad och börja tänka på hur alla andra runtom henne reagerar på hennes ageranden.
Så hon är totalt ute ur bilden.




Annars har jag börjat träna igen, vilket känns rejält bra.
Har ECA på G och det kommer kännas fint att sätta fart med igen.
Så att dieten får sig en extra fin kick.



Jobbet i Borlänge blev klart iaf, utan några som helst problem.
Går sjukt bra att jobba med Emil.

Blir mer jobb framöver också, vilket känns mycket bra.


Om jag nu bara kan lyckas bota ensamheten jag känt av alltför länge.
Så vore nog allt rätt okay.



Dagens låt:





"If you think that I should stay here, you better look back.."